whatserface

Det mest lugnande är att sticka egentligen. Man måste tänka på vad man gör och kan därför inte tänka på andra stressiga saker, men man kan prata, lyssna på musik, se på tv/film eller göra något annat medans. Så just nu sitter jag med mina stickor och försöker göra ett pannband (okej låter töntigt och fult...)

Bloggare. Bara benämningen låter skrattretande. Vem fan är bloggare? Är det bara Kenza, Kissie och Paow som äger de största, men också mest töntiga bloggarna? Eller är det alla som äger en blogg. Är jag en bloggare nu? Oh no, nej nej nej. Varför jag antog utmaningen att starta en blogg var för att jag inte ska vara som precis alla andra och lägga upp dagens outfit och beskriva exakt vilka läxor jag har och var jag åt till frukost. Jag tänker röra runt i den här machogrytan så gått det bara går!
Stämpeln ska också bort. När man ser mig tror jag inte man tänker: Det där är en typisk blogg-tjej som måste lägga upp vilken häst hon red i förrigår. (fy fan vad tråkigt sånt är) Så jag menar om jag kan ha en blogg, kan alla ha det och inte bara översittare. Okej, nu låter det verkligen som jag hatar alla bloggare och bloggerskor och visst läser jag inte deras bloggar eller ser inte upp till dem. Kenza för att inte tala om... Men det är en annan historia ;)
Jag är bara deras totala motsatser. 
Och det sjuka är att jag ger mig in i denna farliga värld halsöverhuvud nu bara för att jag ska vinna vadet! För det kommer jag! Med mina framtida läsares (hmrr vilka då?) hjälp kommer det gå finemang precis som de säger i Grodan Boll och Kalle Strop :D 
Jag kan inte sova, grubblar för mycket på hur mitt lov ska bli. Believe it or not, jag tror jag kommer sakna skolan bara för att jag hade någonting alltid att göra där. Jag blir så lätt rastlös, men det är väl då man bloggar antar jag...

PS. Om ni inte har sett den måste ni göra det! DS.